Flyttlasset har gått!

Nu har flyttlasset gått, och jag har skaffat mig en egen plats på internet...
Igen!...

Som ni vet så har jag ju en tid funnits på Facebook under Baldurs Photography, där jag publicerat mina foton, det har funkat helt ok.
Men jag har aldrig varit helt nöjd med hur Facebook hanterar foton och därför under en längre tid funderat på en egen sida...

Och nu skedde det, strax innan jul: Baldurs photography
Där kommer jag fortsättningsvis lägga allt mitt innehåll: både text och bilder, vilket betyder att blogger som mer eller mindre varit avsomnat verkligen kommer få somna in.
Detta blir det sista inlägget överhuvudtaget här...

Så hoppa över till varoystrand.se och meddela mig gärna vad ni tycker...
Skall försöka hålla den sidan betydligt mer levande än vad denna blev...

Baldurs Photography - www.varoystrand.se - Baldurs Photography

De glömmer så lätt

Så ”glömde” hon igen

Att även han har känslor

Känsloliv

Och funderingar….

Dag Elva

Det som skulle varit vilodagen blev istället vad gårdagens kulle varit; Löpning och bålträning...

Bålträningen, känns bra; börjar redan ge resultat...
Så Beach 2009; your fucked... ;)

Löpningen ökades på med ca 1km, eller något; och kändes förvånandsvärt bra...
Det är nog som någon en gång sa:
"-Kan du springa 20 minuter, så kan du springa hur långt som helst"

Efter att ovanstående var "avklarat" så bar det iväg till den lokala skobutiken och där innhandlades det ett par sprillans nya Ecco löpskor; så nu är tärningen helt klart kastad och ingen återvända finnes...
Skall väl också nämna att anmälan är gjord till Göteborgsvarvet!!!
Och att jag ser fram emot detta...
Tiden jag skall KROSSA är 1.43...
Varför stannar mellan mig och mig... ;)
Men det finns en orsak *LOL*

Funderar lite lätt på Lidingöloppet som går i september med, men har inte bestämt mig ännu, så vi får se vad som händer... ;)

Dag tio

Skulle igentligen varit en Bål o löpningsdag, men blev istället en vilodag...
Men, men...
Kommer tbx imorgon...

And he crashed, but didn't burn

Har tänkt lite, och räknat...

Man gör mycket sådant när man kör power walking och löpning klockan 3 på natten... ;)

Som läget ser ut idag, rent ekonomiskt så är det precis att jag kan lösa de inköp som krävs för att fullfölja målet; Norseman Xtreme Triathlon...
Men...
Men mer är det inte; och det känns inte rätt mot Britt eller barnen; att de skall behöva försaka sin vardag för att jag skall genomföra en dröm/nå ett mål.

Visst det är bra att ha mål och drömmar, men jag är såpass "vuxen" att jag måste säga stopp när de påverkar min familj på ett negativt sätt; vilket NXTRI 2009 skulle göra...

Som det ser ut idag så måste jag köpa;

• Hybrid cykel, alt Race cykel
• Träningsbänk med div tillbehör
• Våtdräkt (kan lånas av käre bror)
• Årskort i simhallen
• Simlektioner för att finslipa Crawlbiten
• Startavgiften skall in om ett par dagar

Var för sig är inte de här grejerna speciellt betungande, men sammantaget så...

Speciellt eftersom det jobb jag idag innehar inte är speciellt välbetalt; eller ens på heltid, så finns det helt enkelt inget utrymme för snedsteg alls...
Då tror jag det är bättre att helt enkelt satsa på NXTRI 2010 istället och under tiden ta möjligheten att genomföra lite mer normala triathlonlopp tillsammans med ett GBG-varv och lite andra tränings möjligheter...

Det jag vinner på det är ju ganska självklart...

• Tid
• Ekonomi
• Materiel
• Styrka
• Kondition
• Och framför allt jag får mer tid till att slipa på simningen... ;)

Jag är väl medveten om att de här orden kommer/kan tolkas som att jag fegar ur; men så är det inte tränings-schemat kommer att följas...
Till punkt och pricka; och antagligen att utökas...

Det enda som är att jag helt enkelt fått ta och göra en reality check rent ekonomiskt och personligt, och fått inse att priset för att genomföra NXTRI till nästa år är för högt; även om Britt säger att hon stöttar mig hela vägen...
Vilket jag tror på... ;)

Ett stort plus med det här beslutet är ju att själva träningen och målet inte blir fullt så EXTREMT som det först kanske verkade för utomstående... ;) (att genomföra en Iron Man på 2 års träningen är till och med det något som anses vara hyfsat extremt...)
Och istället faller tillbaka till sin linda där allt började...
Komma i form för att genomföra ett "riktigt" Triathlon; alltså inte på motionsnivå, för den gränsen hade både jag och Britt redan "sprängt" innan vi startade förra veckan... :-)

"Antagligen är jag inte klok"

Kari Martens är på väg till Mexiko för att genomföra tio "Ironman" på rad. Ibland får han frågan om han är riktigt klok.

Han skrattar till och och säger att "det är jag väl antagligen inte". Men han tar sig tid att förklara vad det är som gör att en drygt 50-årig man utsätter sin kropp och sin skalle för det som närmast verkar vara en omänsklig uppgift.
- Jag försöker att inte sätta gränser. Vi människor använder bara en bråkdel av hjärnans och kroppens kapacitet. Vi sätter gränserna själva och tror vi inte på att vi klarar det, så kommer vi aldrig i mål. Och träningen, simning, cykling, löpning är allsidig och jättebra. Om jag vilar fjorton dagar får jag känningar i ryggen, jag måste träna regelbundet. Och min motivation till att träna regelbundet är att anmäla mig till tävling.
Och så den där känslan när en tävling väl är avgjord.
- När min son föddes och när jag gifte mig är de två saker som slår den eufori jag känner när jag går i mål, säger Kari Martens som är hälsocoach med inriktining på beteendeförändring inom mat och motion.
Han opererade två diskbråck i ländryggen i början av 90-talet. Efter det satt han mest stilla och la kilo på kilo till kroppsvikten. Då insåg han att de redan obefintliga motionsvanorna behövde ändras radikalt.
Han började cykla, gick med i Hisingens Cykelklubb och körde långlopp med "gubbarna" i klubben. Det kunde bli upp till 120 mil på fyra dygn.

Sympatiserade med hustrun

Under 1997 var hustru Petra gravid och gick naturligt upp i vikt. Men även Kari började lägga på sig.
- Jag var nog skendräktig, ler han.
Oliwer föddes i slutet av sommaren, Kari växte tillsammans sonen och när julen kom stod vågen på 106 kilo och Petra tryckte att han hade halsen utanför öronen.
- Då hade jag träffat Håkan Peterson från Triathlon Väst och han sa till mig att börja med triathlon. "Då är du hemma samma kväll!", sa han.
Cykla och springa var inga problem, det kan ju de flesta. Men simningen var han rädd för, han hade aldrig simmat mer än tvåhundra meter.
- Jag kunde simma hjälpligt bröstsim, men crawla visste jag inte vad det var. Men jag gick ner på Valhallabadet och sam 1000 meter på en knapp halvtimme. Två dagar senare simmade jag 2000 meter på en timme. Då anmälde jag mig till Järnmannen i Kalmar.
Det var en "riktig" triathlontävling med 3,8 km simning, 180 km på cykel och löpning en maraton (42,2 km) som avslutning. Simningen var han fortfarande osäker på, men han lyckades med konststycket att bröstsimma 3,8 km på 1.42, mer än en halvtimme tillgodo på tillåtna maxtiden på 2 timmar och en kvart.
Totaltiden blev 13 timmar och 50 minuter och Kari hade fått blodad tand. Han har sedan dess avverkat 23 Ironman över hela världen och toppade karriären med en seger i sin klass, H50, i Ultra man Hawaii World Championship. Dessutom har han genomfört en trippel Ironman i Tyskland.
I mitten av november väntar den tiodubbla Ironman i Mexiko, en sträcka ingen svensk har avverkat. Den börjar med 38 km simning som ska avverkas under ett dygn. Han tänker ta en minuts vätske stopp var 20:e minut, kort matpaus varannan timme och rejäl matrast var fjärde.
Direkt efter simningen byter han om och sätter sig på cykeln. Kör några varv på banan för att få simningen ur kroppen och tänker sedan sova fyra timmar.

Äter på hojen

Han planerar att lägga in sovpauserna på natten, det går långsammare att både cykla och springa då. Men det blir bara fyra timmar per natt och 20 timmar på cykel eller löpning. När han cyklar äter han på hojen, när han löper får han ta matpauser. Han servas av Petra och Oliwer, Kari Martens tävlingar är ett riktigt familjeprojekt.
- Mitt under loppen kan jag få mentala formsvackor, börja känna hur krafterna tryter, hur farten sjunker. Då ser Petra och serviceteamet direkt hur jag börjar sacka, blir grinig och bluddrar. Oftast är det energibrist och de ser till att jag får nytillskott med en gång.
Det går inte fort för de tävlande, löpningen ser till exempel ut som om de deltagande rör sig i slow motion. Men han vet att han kommer att vara helt slut efter tio dagar i rörelse och med bara fyra timmars sömn per natt. Slut, men inte knäckt. Och han har ett långsiktigt projekt på gång.
- Jag ska se till att genomföra en Ironman när jag fyllt 80 år.

Är det då du tänker lägga av?

- Nej, då fortsätter jag lite till.

Dag nio

Eftersom jag varit tvungen att ändra om lite i schemat den här veckan, så hamnade simningen och bålträning idag; vilket kändes helt ok...

Bålträningen börjar bli som en gammal kompis nu, går rätt lätt; så jag antar att det snart är dags att lägga på lite mer på den biten...

Simningen däremot...
Fan alltså...

Inte lätt när man inte har tekniken, jag har styrkan och konditionen att klara sträckan idag: 800 i ett sträck.
Och mer där till...
Men tekniskt så suger jag och slösar kraft och hastighet...
Så jag måste verkligen få till det här... :(

Det värsta är att eftersom jag känner som jag gör, så finner jag inte simningen så kul som den borde vara; för det är ju så att ju roligare du tycker något är, desto enklare går det...

Måste hitta det roliga i simningen!!!