"Antagligen är jag inte klok"

Kari Martens är på väg till Mexiko för att genomföra tio "Ironman" på rad. Ibland får han frågan om han är riktigt klok.

Han skrattar till och och säger att "det är jag väl antagligen inte". Men han tar sig tid att förklara vad det är som gör att en drygt 50-årig man utsätter sin kropp och sin skalle för det som närmast verkar vara en omänsklig uppgift.
- Jag försöker att inte sätta gränser. Vi människor använder bara en bråkdel av hjärnans och kroppens kapacitet. Vi sätter gränserna själva och tror vi inte på att vi klarar det, så kommer vi aldrig i mål. Och träningen, simning, cykling, löpning är allsidig och jättebra. Om jag vilar fjorton dagar får jag känningar i ryggen, jag måste träna regelbundet. Och min motivation till att träna regelbundet är att anmäla mig till tävling.
Och så den där känslan när en tävling väl är avgjord.
- När min son föddes och när jag gifte mig är de två saker som slår den eufori jag känner när jag går i mål, säger Kari Martens som är hälsocoach med inriktining på beteendeförändring inom mat och motion.
Han opererade två diskbråck i ländryggen i början av 90-talet. Efter det satt han mest stilla och la kilo på kilo till kroppsvikten. Då insåg han att de redan obefintliga motionsvanorna behövde ändras radikalt.
Han började cykla, gick med i Hisingens Cykelklubb och körde långlopp med "gubbarna" i klubben. Det kunde bli upp till 120 mil på fyra dygn.

Sympatiserade med hustrun

Under 1997 var hustru Petra gravid och gick naturligt upp i vikt. Men även Kari började lägga på sig.
- Jag var nog skendräktig, ler han.
Oliwer föddes i slutet av sommaren, Kari växte tillsammans sonen och när julen kom stod vågen på 106 kilo och Petra tryckte att han hade halsen utanför öronen.
- Då hade jag träffat Håkan Peterson från Triathlon Väst och han sa till mig att börja med triathlon. "Då är du hemma samma kväll!", sa han.
Cykla och springa var inga problem, det kan ju de flesta. Men simningen var han rädd för, han hade aldrig simmat mer än tvåhundra meter.
- Jag kunde simma hjälpligt bröstsim, men crawla visste jag inte vad det var. Men jag gick ner på Valhallabadet och sam 1000 meter på en knapp halvtimme. Två dagar senare simmade jag 2000 meter på en timme. Då anmälde jag mig till Järnmannen i Kalmar.
Det var en "riktig" triathlontävling med 3,8 km simning, 180 km på cykel och löpning en maraton (42,2 km) som avslutning. Simningen var han fortfarande osäker på, men han lyckades med konststycket att bröstsimma 3,8 km på 1.42, mer än en halvtimme tillgodo på tillåtna maxtiden på 2 timmar och en kvart.
Totaltiden blev 13 timmar och 50 minuter och Kari hade fått blodad tand. Han har sedan dess avverkat 23 Ironman över hela världen och toppade karriären med en seger i sin klass, H50, i Ultra man Hawaii World Championship. Dessutom har han genomfört en trippel Ironman i Tyskland.
I mitten av november väntar den tiodubbla Ironman i Mexiko, en sträcka ingen svensk har avverkat. Den börjar med 38 km simning som ska avverkas under ett dygn. Han tänker ta en minuts vätske stopp var 20:e minut, kort matpaus varannan timme och rejäl matrast var fjärde.
Direkt efter simningen byter han om och sätter sig på cykeln. Kör några varv på banan för att få simningen ur kroppen och tänker sedan sova fyra timmar.

Äter på hojen

Han planerar att lägga in sovpauserna på natten, det går långsammare att både cykla och springa då. Men det blir bara fyra timmar per natt och 20 timmar på cykel eller löpning. När han cyklar äter han på hojen, när han löper får han ta matpauser. Han servas av Petra och Oliwer, Kari Martens tävlingar är ett riktigt familjeprojekt.
- Mitt under loppen kan jag få mentala formsvackor, börja känna hur krafterna tryter, hur farten sjunker. Då ser Petra och serviceteamet direkt hur jag börjar sacka, blir grinig och bluddrar. Oftast är det energibrist och de ser till att jag får nytillskott med en gång.
Det går inte fort för de tävlande, löpningen ser till exempel ut som om de deltagande rör sig i slow motion. Men han vet att han kommer att vara helt slut efter tio dagar i rörelse och med bara fyra timmars sömn per natt. Slut, men inte knäckt. Och han har ett långsiktigt projekt på gång.
- Jag ska se till att genomföra en Ironman när jag fyllt 80 år.

Är det då du tänker lägga av?

- Nej, då fortsätter jag lite till.