Tråkigt...

Efter att "beslutet togs" att satsa på ett genomförande av Norseman Xtreme Triathlon, så har jag lite fiskat runt omkring av andra träningsnissar för att få tips och så...

Men så fort det kommer till hur långt det gäller (löpning, cykling eller simning), så börjas det... :(

Man får den där uppsynen och tonfallet som säger att;
"du lille vän, vem tror du att du är? tror du verkligen att en sparris som du skulle ha en chans att genomföra något sådant?"

Jag var till viss del beredd på liknande reaktioner, visst; men likförbannat så känns det djävligt tungt när man frågar människor om råd och tips, och de inte ens vill dela med sig utan istället börjar måla upp bilder av hur de skulle misslyckas, eftersom det är en sådan tuff utmaning...

VA FAN!!!!????
Jag är inte dem...
Jag hålls inte tillbaka av någon djävla föreställning om att bara för att det är tufft så kommer jag inte klara det; snarare tvärt om!
Jag är VÄL MEDVETEN om att det här är något av det tuffaste jag gett mig in på...
MEN...
Tack vare att jag är medveten om det, så har jag också insett vad som krävs av mig för att nå mållinjen!!!

Man kan ju tycka att trots att man kanske inte har fullt förtroende för att personen kommer klara utmaningen, så kan man ju ge personen tips och råd efter bästa förmåga; speciellt som personen kommer till en och BER OM DEM!!!!

Men visst, är det så det skall vara, så kör jag mitt race, tillsammans med de som tror på mig mer än så, och ser till att racet körs hela vägen!
Och klarar jag det inte, vilket jag kommer göra, så har jag vartfall gett mitt bästa;
till skillnad från mesarna, för jag kan tyvärr inte se dem som något annat...

När de inte ens klarar att se utmaningen och möjligheten; utan istället väljer att se problemen...
Så kan jag inte längre se dem som förebilder, eller idrottsmän!
Jag menar, idrott handlar inte enbart om att vinna tävlingen...
Det handlar lika mycket om att se utmaningen, omfamna den, krama den och sedan ta till sig den... När du gjort det, så tar du dig genom den...

Innan man kommer till startlinjen så har du ju redan bestämt dig för om du skall klara det eller inte...
90% sitter i hjärnan, resten är styrka, uthållighet och snabbhet...
Har du inte förberett dig mentalt på vad som komma skall, så klarar du det inte; då har du redan förlorat, även om du korsar mållinjen som #1!!!

Over and Out
Bjarne